7 frågor till Carl Bildt om Israel/Palestina

I förra veckan presenterade tio riksdagsledamöter från socialdemokraterna sju interpellationer till Carl Bildt, det var tio underbyggda frågor om hur regeringen aktivt för Palestinafrågan.
De utgick från internationell rätt och frågorna gällde bosättningar, barns rättigheter under ockupationen, Jerusalem som en öppen stad för tre religioner och två folk, muren på Västbanken, situationen i Gaza, Palestinska arbetares rättigheter under ockupationen och frågan om dialog mellan alla relevanta parter. Man nämnde som relevanta parter de två Palestinska partierna Fateh och Hamas, samt partier ur Israeliska Knesset, Kadima, Labour and Likud.
Däremot väljer man från S sida att inte räkna med de parter inom Palestinsk och Israelisk politik som redan har dialog över gränserna:
Ledaren för Palestinian National Initiative Dr Mustafa Barghouthi, medlade koalitionsregering och partiet står i dagsläget för en fredlig lösning.
I Israel har vi Hadash, ett vänsterparti med både araber och israeler, vilka har fred högst på agendan.
Under pressmöte med riksdagsledamöterna ställde miljöpartiets internationella kontaktperson frågan varför man inte från Sveriges sida väljer att stötta lokala initiativ som redan finns till dialog, varför väljer man inte att stötta den tredje väg för fred som redan är etablerad? Varför tror man att vi från Sverige ska ha en legitimitet att komma in och medla, när det redan finns legitima krafter inom länderna som gör detta arbete?
Som så många gånger förr ställs vi inför frågan: när ska internationella krafter (som Sverige utgör i Palestinafrågan) lära av och höja de röster som redan talar för fred och kreativa lösningar på plats, istället för att försöka uppfinna hjulet på nytt?
Sverige kan utgöra en progressiv kraft för mänskliga rättigheter i världen, genom att föra fram de röster som bär med sig eko av kampen i sina liv och har den erfarenhet som hörs genom döva öron.
Initiativet från S är bra, bara det att frågorna hörs redan på plats och kan föras på plats med ett starkare stöd från svenska regeringen att inte försöka medla, utan fördöma kränkningar av mänskliga rättigheter och applådera de som kämpar på plats för dessa rättigheter.