torsdag 24 juni 2010

MP.s internationella politik

Miljöpartiet utgår från en ideologi, baserad på solidaritet, inte bara med människor i Sverige utan i hela världen, och inte bara de som lever nu utan också kommande generationer – därför värnar vi om miljö och klimat, jorden ska fortsätta vara inte bara beboelig utan en underbar plats att leva på!
Och vi sträcker vår solidaritet längre än till människorna. Den omfattar också djur och alla levande varelser på jorden – vi vill bevara artrikedomen och se till att det lämnas utrymme för alla djur att leva i enlighet med sin natur.
Vi vill att det ska vara fred på jorden – att Sverige inte ska ge sig in i några krigiska äventyr under EU.s eller NATO.s ledning, våra trupper ska ut ur Afghanistan under den kommande mandatperioden. De stod till en början under FN.s kommando men har successivt glidit iväg och lyder nu under NATO! Utan att det svenska folket har informerats eller ngt eg riksdagsbeslut fattats om detta.
Sverige hade fred i nästan 200 år och vi har funnits i tusen år som självständig nation, men nu har vi lämnat vår suveränitet till EU och gett oss in i kriget i Afghanistan, regeringen säger att vi måste ha soldater där för att skydda den civila hjälpinsatsen, men vår militära närvaro kostar tre gånger så mycket som vårt civila bistånd! I och för sig bättre än USA, som satsar nästan nästan tio gånger så mycket på det militära som det civila...
Vi vill att det svenska biståndet, eller utvecklingsarbetet ska fokusera på klimat och miljö, samt mänskliga rättigheter! Demokrati och jämställdhet, lika rätt för kvinnor som män och alla oavsett etnisk grupp, religion eller sexuell läggning.
Vi vänder oss mot piratdåd och ockupationer, som Israels angrepp på konvojerna till Gaza, och Marockos ockupation av Västsahara! Vi vänder oss mot och jobbar inom EU aktivt mot det stöd som ges ockupationsmakten, genom att vi betalar Marocko för att spanska fiskare ska få bedriva rovfiske i Västsaharas vatten. Utfiskningen av världshaven är ett av de allvarligaste miljöproblemen och det sätt som vi, genom EU mutar korrupta regimer för att få bedriva rovfiske i deras vatten är skamligt!
Vi är med i EU och accepterar det eftersom det bestämts i enlighet med en folkomröstning – och Miljöpartiet är för folkomröstningar i partiöverskridande frågor! Men vi kommer att fortsätta vara kritiska mot EU som är en enorm maktkoloss och byråkrati som flyttar makten längre från folket och gräsrötterna, de som är närmast berörda av de beslut som fattas.
Vi är mot en svensk vapenexport, och kräver att den när den nu finns följer de regler som avgränsar den – och vi är mot att det skapas en separat myndighet för att gynna vapenexporten, som borgarna nu planerar att göra.
Hellre vill vi se att SIDA omvandlas till en myndighet med ansvar för den globala utvecklingen!
Vi ser invandring och mångfald som ngt positivt för Sverige och vill inte att man som nu skickar folk tillbaka till länder där de riskerar att drabbas av tortyr. Att söka asyl är en rättighet! På sikt hoppas vi att alla våra gränser ska kunna vara öppna, inte bara för varor och kapital, utan också för människor.
Hans Andersson
Internationell kontaktperson för MP, Stockholm

onsdag 16 juni 2010

Eva Goës ryter till!

Den 17 juni röstar man i riksdagen om att Sverige ska kunna
bygga nya kärnkraftsreaktorer, enligt alliansens förslag.

Idag sviker alliansen väljarna!

Den 17 juni tänker alliansen svika väljarna! På 30-årsdagen av
kärnkraftsomröstningen hade de mage att lägga en proposition om att få
börja bygga nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. De har glömt Tjernobyl!
De förstår inte vilka signaler detta sänder ut i världen! Vad tycker
de om att på andra sidan ÖStersjön planeras reaktorer i Kaliningrad,
Ignalina och i Vitryssland! Är de lika positiva till detta?

Kom igen - se möjligheterna! Satsa på vågkraft, vindkraft, solkraft -
utveckla bättre former av förnyelsebara energikällor som energiskogar
och satsa på att utveckla bränsleceller som verkligen fungerar. Energi
är det ingen brist på. Det är bara vår fantasi som är dålig och vår
förmåga att utnyttja de hållbara möjligheter som finns.
Kärn(atom)kraft är ohållbart och fullständigt livsfarligt - bara med
stor tur kan man
driva den utan att en katastrof drabbar alla framtida generationer.
Kärnkraft-kärnvapen är siamesiska tvillingar. Terrorhoten växer med
atomkraftens tillväxt!
Sluta lyssna på teknokraterna. Gå inte på deras lobbying om energibrist
och kris. De är bara ute efter att suga så mycket pengar som möjligt ur
ett dödfött projekt. Dags att istället vända tekniken
ochmänskligheten
mot framtiden. Hållbar utveckling. Rena energikällor utan dödligt
avfall!

Eva Goës
Nej till Kärnkraft-Kärnvapen
Miljöpartiet de gröna

Ny kärnkraft - ett globalt oansvarigt beslut!

Den 17 juni röstar riksdagen om regeringens lagförslag som tillåter utbyggd kärnkraft i Sverige. Miljöpartiet är ett parti grundat på internationell solidaritet. För oss är det otänkbart att överlämna till kommande generationer att lösa kärnavfallsfrågan. Det är oetiskt att kalla kärnkraften för ren när Sverige idag importerar uran från fattiga områden i världen där både lokalbefolkning och miljö drabbas hårt. Svensk energipolitik bör vila på förnyelsebar energi och energieffektivisering, i stället för ett energislag som ger så negativa konsekvenser för framtida generationer och människor i andra länder.

Moderaterna är ett konservativt parti och från dem var tillbakagången till en föråldrad energipolitik väntad, men vi är djupt besvikna på Centerpartiets omsvängning i kärnkraftsfrågan. Vi hoppas att Centerpartiet i sista stund lyssnar på de kloka medlemmar som vill avveckla kärnkraften och att deras riksdagsledamöter ändrar sig och röstar för att modernisera Sverige. Tillsammans kan vi kraftsamla för en hållbar energipolitik.

Birgitta Losman, sammankallande Miljöpartiets internationella kommitté

onsdag 2 juni 2010

Lysande krigsherre hyllas

en historisk tillbakablick, med interantionella konsekvenser:
Ett urval av Axel Oxenstiernas brev från perioden 1636 och framåt kommer ut i trycket. Denne statsman och krigsherre, den svenska byråkratins fader hyllas åter. Han skrev brev som Carl Bildt (också han med statsmanna ambitioner) bloggar. Av 4 000 från den aktuella perioden har nu 285 givits ut i två band. En gammal upplaga av brev från åren före 1636 finns också tillgänglig och omfattar 16 band. Jag har tidigare använt dessa i min forskning om myterier i svenska armén.
Gunnar Wetterberg har skrivit flera böcker o andra texter om honom o nu ägnar Dick Harrisson en understreckare i SvD (20/5 -10) åt denne ”gode, luttrade arbetsnarkomanen, som ställde sin begåvning i statens tjänst. Sådana människor behövs”. All folkbildande historieskrivning är bra i sig, men det väsentligaste i Oxenstiernas gärning lämnas ofta åt sidan: att han var krigsherren som gjorde att det 30-åriga kriget verkligen pågick i 30 år.
Sedan Gustav II Adolf stupat vid Lützen fanns det en längtan efter fred i Tyskland, och även ett gyllene tillfälle att skaffa en sådan på rimliga villkor. Enligt tidens sed måste Sverige ha ”satisfaktion” i form av landförvärv. Det hade troligen gått att behålla Pommern, som var ockuperat av svenska trupper o där hertigen saknade direkta arvingar. Exakt vad kanslern hoppades vinna genom att dra ut på kriget går inte att avgöra. Han var i alla fall inte nöjd med vad som uppnåddes o det krävde drottning Kristinas hela övertalningsförmåga för att få fred på de villkor som blev verklighet i den Westfaliska freden 1648.
Utom Pommern fick Sverige då kontroll över biskopsdömet Bremen-Verden, en i stort sett meningslös erövring – eftersom staden Bremen lyckades hålla sig utanför och motstod kommande svenska erövringsförsök. Ett klent resultat av 18 års onödigt krigande, med oändliga lidanden som följd både i Tyskland och för det svenska folket som fick ställa upp med soldater och bönderna som pålades ständigt nya skatter. Tanken att kriget skulle föda sig självt kunde aldrig förverkligas, och den var inte särskilt human från början.
Axel Oxenstiernas begåvning var unik och går ej att förneka, även om hans försök att personligen leda kriget från tysk botten under åren 1632-36 misslyckades. En krigsherre behöver inte själv vara en militär begåvning, sådana fanns det gott om i den svenska adelsflocken. Det var som diplomat och organisatör han utmärkte sig och så länge kungen levde hade de fungerat som ett radarpar. Men trots sin förmåga att pressa fram pengar och knyta allianser så misslyckades han med det som bästa hade behövts: att skapa fred i ett härjat Europa.

Hans Andersson
Doktor i ekonomisk historia
hanz@comhem.se
www.crimehistory.se