söndag 24 januari 2010

Varför havererade COP 15?

Klimathotet är en alltför allvarlig fråga för att schabblas bort på partipolitiskt käbbel – men…
Lena Sommestad, professor i framtidshistoria och miljöminister i den förra, socialdemokratiska regeringen skriver i dagens (24/1 -10) Svenska Dagblad att ”Klimathaveriet är Sveriges fel…” och med Sverige menar hon då i första hand statsminister Reinfeldt, som ledde EU:s politik på fel väg inför mötet i Köpenhamn. Den danska regeringen får också en släng av sleven då de sägs ha varit mer intresserade av att fira att avtalet skrevs under än av att se till att så skedde… sällan har två nordiska regeringar haft sådana möjligheter och misslyckats så fatalt!
Tidigare framgångar i klimatförhandlingarna har nåtts genom samarbete med utvecklingsländerna, men nu valde Reinfeldt och EU att försöka skrota Kyotoprotokollet och ge utvecklingsländerna ett större ansvar för klimatproblemen. Tillsammans hade vi kunnat sätta press på USA (och Kina), men nu kunde dessa istället söndra och härska och se till att positiva resultat uteblev.
Sommestad skriver att valet av strategi berodde på politisk blindhet och förhoppningen att skörda lättvunna segrar på en internationell arena. Men Reinfeldt som efter mötet klagade på att vissa länder blandar ihop klimatproblemen med globala rättvisefrågor – detta är inte blindhet utan står för en grundsyn där andras fattigdom inte beror på historiska och strukturella orsaker, och kolonialismen bara uppfattas som ett olyckligt mellanspel… ja, när Sommestad skriver att mer än hundra år av kolonialism och ekonomisk ojämlikhet kastar en skugga över klimatförhandlingarna, är det ju ett understatement av rang. För kolonialismen är minst 500 år gammal och den ekonomiska ojämlikheten äldre än så. Ja, den är naturligtvis ännu äldre än det ekonomiska system som började växa fram i Europas handelsstäder omkring år 1200, och ledde till en europeisk dominans i världsekonomin och därmed den globala ojämlikhet som ännu råder.
Det finns idag inget alternativ till marknadsekonomi, även om dess dominans inte behöver vara total. Men vi måste inse att marknaden måste regleras, den är inget lyckobringande naturtillstånd, utan något som människorna skapat. Både ekonomiska kriser och kolonialism utgör effekter av den fria marknaden. Att ekonomin går upp och ner borde inte vara en överraskning, men varje gång konjunkturen vänder så kommer det som en chock och ju liberalare ekonomer är desto mer överraskade blir de.
Vi måste inse att klimat och miljö, liksom global rättvisa är viktigare än sk tillväxt och att klimatpolitik och fördelningsfrågor hör ihop, både på globalt och på hemmaplan.

Hans Andersson

fredag 22 januari 2010

KURSER

Något som utlovades på senaste mötet – jag skulle sammanställa länkar till kurser som medlemmar i Internationella gruppen kan gå på.
Kolla gärna in dessa hemsidor för närmare info:
https://www.forumsyd.org/Default_ForumSyd.aspx?id=2699
http://www.amnesty.se/informationutbildning/amnestyakademin/kurserochanmalan/
http://www.sida.se/Svenska/Samarbetsparter/Sida-Partnership-Forum/Kurser-och-seminarier-2010/

det går naturligtvis att gå andra kurser också, men om MP, Stockholm ska betala så checka med mig innan ni kontaktar Kurt Mirdell för betalning.
Hälsningar Hans A.

Nästa möte - ändrad tid!

Hej alla - föregående inlägg var alltså svar från ellinor på frågor som ställdes på förra mötet...
då bestämde vi också att nästa möte infaller den 11/2 - men då är det fullbokat på Pustegränd, så jag har preliminärt skjutit upp det en vecka, till den 18/11.
Hans Andersson

Svar från Elllinor och Green forum

Nu har jag bollat vidare frågorna som jag inte visste svaren på till Eva, och hon svarar så här: Angående om de olika PAO:erna jobbar olika:
1. Vi jobbar lite olika - speciellt beroende på tillgång på medel.Tänk dig Olof Palmecenter eller Jarl Hjalmarssons. De har massor av pengar och blandar med alla möjliga program. JHS brukar åka över med pengar i handen och köra sina seminarier och konferenser. CIS tar in mera ute i landet i projekten. En del har haft koordinatorer i Ukraina från Sverige, bosatta där. De ordnar en del seminarier här i Sverige . (De sålde ju hela tidningsvärlden, så de blandar pengar.) VIF vet jag inte riktigt hur de gör. De har haft svårt att få sina rapporter godkända. SILC jobbar mer som vi medan KIC jobbar mer med alla partier i sina länder, alltså att få igång demokratiskt sinnade politiker - gärna unga och kvinnor.
Angående hur det ser ut med gröna partier i arabvärlden Indien, mm:2. Vi har ju samarbete med Asia-Pacific, som täcker in den delen, men t ex skickade vi ju en tjej från Nepal till COP15. De vill också ha stöd till sina kongresser ibland. VI har gett lite förut och just idag återkom Margaret och frågade om vi kunde gå in med något til lderas nästa federationsmöte. AKA fick häromdagen en länk till Indien och grönt ett parti. Nytt! Vi har försökt tidigare, men det har bara varit enskilda från miljö-fredsorgansiationer som deltagit på några av våra kongresser.Våra Sidamedel får ej gå till Indien.[http://timesofindia.indiatimes.com/news/city/kolkata-/Shot-in-arm-for-green-party/articleshow/5004345.cms]http://timesofindia.indiatimes.com/news/city/kolkata-/Shot-in-arm-for-green-party/articleshow/5004345.cms
Om hur medlemmar kan bidra till Green Forums arbete (förutom insamlingen): 3. Vi avbröt Green Forum som en organisation och gjorde en stiftelse mycket för alla ville tycka till och de förstod inte innebörden i Sidas krav. Det är därför vi vill ha resurspersoner som har språket eller andra fördelar (Per Gahrton, Kaukasus). T ex vill Linköpings MP ställa uppmed en delegation och åka till Benin och sedan samla in medel till solpaneler via vårt konto. Då får de se på plats vad som ärgenomförbart och känner mer engagemang. Likaså hade vi i Skåne ett samarbete med Vitryssland en gång i tiden. Det ökar ju viljan att bidra med annat än demokratistöd som vi kanerbjuda. Vi har haft flera på besök i Härnösand tidigare och även i Göteborg-Ljungskile. Det ökar
Om jag inte hade haft Annika de Mello så hade jag inte haft någon att bolla alla bekymmer och glädjeämnen med någon ang. Latinamerika.Hon ställer upp och översätter alla tre projekt (ca 30-40 sidor).
Hoppas ni är nöjda med de svaren, annars är det bara att fråga på! Allt gott! Ellinor

fredag 15 januari 2010

Rapport från mötet den 14/1 -10

Hej o tack för ett relativt välbesökt möte, med både gamla och nya medlemmar.
Närvarande. Hans Andersson, Gerd Pääjärvi, Kristin Ekström, Olle Lundell, Birgitta Wosse, Lai Yin Stjernqvist, Ludde H, Ellinor Scheffer o Ingered Akselsson Le Douaron.
Vår huvudpunkt var information om Green forum från Ellinor Scheffer, som pratade mycket omd etta o fick åtskilliga frågor. För den som inte var med o vill veta mer så rekommenderar jag deras hemsida: http://www.mp.se/greenforum.asp
Ellinor har varit språkrör för Grön ungdom men börjar nu närma sig mogen ålder… bor inte i Stockholm utan i Nacka, och kan därför inte vara med i den Internationella gruppen i Mp Stockholm, däremot har vi i o på mötet lagt en grund för det gröna nätverk av internationellt intresserade i regionen som det talats om ett tag och jag hoppas att vi i viss mån kan formalisera detta, och att de som är internationella kontaktpersoner i regionens andra kommuner hör av sig, så kanske vi kan samarbeta eller åtminstone kontinuerligt utbyta information med varandra.
Mötet handlade i fortsättningen dels om att informera nya deltagare om gruppens arbete, och inte minst Ghana-projektet, som nu går in i en avgörande fas, med nya ansökningar och återbesök från GreenAd frami april. Alla som vill vara med o arbeta för att besöket blir givande för våra tre vänner från Ghana är välkomna att vara med.
Vi pratade en hel del om möjligheten och befintliga planer på att starta en grön folkhögskola. Flera medlemmar av den internationella gruppen har en bakgrund i folkhögskole- och folkbildningsvärlden och har startat en ny grupp med denna målsättning.
Nästa möte utsattes till den 11/2, kl 18.30 – om inte tiden måste anpassa till ev gäst…

Grön fortsättning!
Hans Andersson
Internationell kontaktperson för Mp Stockholm

tisdag 5 januari 2010

Vetenskapsfilosofi och klimathot

Peter Stenumgaard ("Tvister mellan forskare utnyttjas", Svenska Dagbladet idag, den 5/1 -10) ser problem med att forskarna inte är eniga, eftersom detta kan leda till att allmänhetens förtroende för vetenskapen minskar. Att så sker finns det undersökningar som tyder på – men är det ett problem? Orsakssambandet är inte klarlagt, det kan finnas andra skäl till att förtroendet sjunker och vore det inte betydligt värre om forskarna (alltid) var eniga? Att folks attityd förändras och förtroendet för forskarna och vetenskapen urholkas kan vara ett sundhetstecken, tyda på ökad realism. Förmåga till kritiskt tänkande kan göra folk allt mer skeptiska – att vetenskapen inte längre står på en piedestal
De exempel han nämner går jag inte in på men själva redogörelsen för vetenskapsfilosofin är värd att diskutera. Här fokuserar Stenumgaard på teori i betydelsen orsaks- och verkanssamband. I ett svep – två direkt på varandra följande meningar – sågas i princip både induktionen (att generalisera från individuella iakttagelser) och deduktionen (att uttala sig om individuella fall utifrån en generell teori) som sätt att dra slutsatser. Men även om redan Karl Popper på sin tid visade att induktionen inte är logiskt hållbar så är det oundvikligt att vi ständigt använder denna för att förstå och leva i vår vardag. Har man, i det andra fallet, en teori som genererar hypoteser och dessa visar sig inte stämma med empiriska resultat så går det att vetenskapligt falsifiera en hel del teorier. Genererar den å andra sidan inte prövbara hypoteser så är det faktiskt inte någon vetenskaplig teori.
Det borde vara en självklarhet att alla forskare har läst vetenskapsfilosofi, och att det ingår i forskarutbildningen i alla ämnen, inte minst de naturvetenskapliga som ju tjänar som en modell för humaniora och samhällsvetenskap. Däremot beror det inte på några luckor i den vetenskapliga metodiken att motstridiga reslutat nås eller att dessa kan utnyttjas av sk särintressen. Vetenskapen kan inte leva utan en öppen debatt och det måste finnas utrymme för olika tolkningar. Ett begrepp som särintresse bör användas med försiktighet, särskilt som det tidigare resonemanget … att det inte finns någon absolut objektiv vetenskap. Även om forskningens resultat ofta styrs av finansiärer, eller politiker kan ju detta i vissa fall vara helt legitimt, så länge den är öppen för debatt och kritik… Alla måste vara beredda att ompröva sina ståndpunkter – ingen seriös forskare kan väl idag tro att hans eller hennes resultat ska stå sig för evigt?
När det gäller klimatet finns i grund och botten inga särintressen – om de som inte är beredda att försvara miljön och bekämpa klimathotet segrar så kommer de ändå inte att skriva historia – för risken är att vi alla kommer gå under i en katastrof utan like!

Hans Andersson
Miljöpartist och
Doktor i ekonomisk historia
http://www.crimehistory.se/