Flera personer dödades när israeliska soldater bordade fartyg i konvojen Ship to Gaza i morse.
Enligt CNN har upp till 19 personer dödats och ett 60-tal skadats. Elva svenskar finns på fartygen.
Det första fartyget har nu nått hamn i den israeliska hamnstaden Ashdod.
Fartygskonvojen Ship to Gaza var på väg till Gaza med förnödenheter när det bordades av israelisk militär vid fem-tiden på måndagsmorgonen.
Enligt AP stormades sex fartyg som befann sig på internationellt vatten. Båda sidor har lämnat olika versioner av vad som hände och det råder fortfarande stor oklarhet.
Israelerna säger att de öppnade eld först när aktivister beväpnade med knivar och tillhyggen attackerade dem. En aktivist ska ha ryckt åt sig ett vapen från en israelisk militär, varpå ett skott avlossades som satte igång skottlossningen, rapporterar Sky News.
På det grekisk/svenska fartyget Sofia finns ett tiotal svenskar ombord, bland annat författaren Henning Mankell, konstnären Dror Feiler och läkaren Victoria Strand. På det fartyget ska det inte finnas några döda.
Det är den turkiska båten som har beskjutits. Där befinner sig Mattias Gardell och hans fru.
saxat fr Aftonbladets nätupplaga... Hans Andersson
måndag 31 maj 2010
söndag 23 maj 2010
Palestina
Hej - på vårt senaste möte behandlades bla Palestinafrågan o jag kan här tipsa om en sajt:
http://www.shiptogaza.se/
där man kan följa sändingen förnödenheter till Gaza som ju blockeras av Israel i strid med gällande folkrätt. Med på fartyget ska bla vår riksdagsman Mehmet Kaplan finnas - MGH Hans A.
http://www.shiptogaza.se/
där man kan följa sändingen förnödenheter till Gaza som ju blockeras av Israel i strid med gällande folkrätt. Med på fartyget ska bla vår riksdagsman Mehmet Kaplan finnas - MGH Hans A.
onsdag 12 maj 2010
Vad ligger egentligen bakom kriget i Afghanistan?
Många i Sverige tror att NATO-styrkorna är i Afghanistan för att stärka den afghanska demokratin och skydda afghanska kvinnor, eller att skydda amerikaner eller européer från terrorister.
Jag tillhör dem som tror att det finns mycket krassare motiv bakom USA:s och NATO:s militära närvaro i Afghanistan.
Man kan naturligtvis prova olika förklaringsmodeller för att förklara kriget i Afghanistan. Här använder jag vad jag kallar en geostrategisk förklaring, vilken jag tror är mest fruktbar.
Den pakistanske journalisten Ahmed Rashid är en av dem som har pekat på
den regionala dimensionen i Afghanistan-kriget. Titeln för hans bok Taliban: Islam, Oil and the New Great Game in Central Asia (finns även på svenska), syftar på det ”Stora Spelet” som Storbritannien och Ryssland spelade om kontrollen över Afghanistan och Centralasien på 1800-talet.
Jag vill uppmana till att se att detta krig handlar om mycket mer än kontrollen eller stabiliteten i Kabul, Kandahar eller Kunduz. Afghanistankriget förefaller vara en del av NATO.s strategi för att skaffa sig militärt, politiskt och ekonomiskt fotfäste i de delar av Asien som är tillgängliga för västligt inflytande. Jag gör inte anspråk här på att lyfta fram alla de faktorerna som leder till att Obama och hans allierade i NATO satsar på detta krig, men vill dock peka på några faktorer som jag känner är viktiga.
Jag tror att man ska se den färska kuppen i Kirgisistan i ljuset av detta resonemang. Ryssland är en viktig konkurrent till USA och NATO, och har fortfarande stort inflytande i de centralasiatiska länderna. NATO vill med stor sannolikhet stärka sitt inflytande och minska det ryska inflytandet i dessa länder. Ett militärt fotfäste i Afghanistan kan i NATO-strategers ögon stärka möjligheterna att lyckas i dessa ambitioner.
Jag tror att man ska förstå att militärt fotfäste i Afghanistan, med sin gräns till Iran, skulle kunna vara viktigt för att kunna slå effektivt mot Iran i en framtida eventuell militär konfrontation med Teheran.
Man ska inte heller glömma att Afghanistan gränsar till Kina, som träder fram som en allt farligare konkurrent till NATO-länderna. Vissa menar att NATO försöker militärt omringa Kina och Ryssland. Kina kommer troligen att konkurrera om tillgången till olja och gas från Centralasien, främst kanske från Turkmenistan.
Afghanistan ligger också nära Indien, som är en växande ekonomisk makt. Indien har på senare år vänt sig mer mot Väst, men kan ändå vara en potentiell konkurrent till USA och de europeiska länderna i kampen om allt knappare resurser.
Man kan också ha goda skäl för att hävda att Afghanistan spelar en viktig roll i amerikanska eller europeiska intressens ”pipeline-politik”. När det gäller att föra ut de stora fossila bränsleresurser som finns i Centralasien, inte minst i Turkmenistan, engagerar sig både västerländska oljebolag och politiska och militära strateger för att hitta lösningar som gynnar amerikanska och europeiska
intressen. De planerade gasledningarna Nord Stream, South Stream och Nabucco är delar i det här pusslandet i att få gas från Ryssland, Kaukasus och Centralasien till konsumenterna i Europa.
Har detta då återverkningar på läget i Afghanistan?
Ja, dels är kriget i Afghanistan ett sätt för USA och NATO att positionera sig i ett mycket större sammanhang i Syd- och Centralasien. Dessutom finns det starka indikationer på att spelet om transportvägar för de centralasiatiska fossila bränslena spelat en roll för beslutet att gå i krig i Afghanistan.
Indien är en stor och växande konsument av fossila bränslen. För att leda gas från Turkmenistan till Pakistan och Indien behöver man en gasledning. Den kan med fördel ledas genom Afghanistan. Det har sedan 1990-talet funnits planer på en pipe-line som ofta kallas TAPI (Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India pipe-line). Om detta kan man läsa i den nämnda boken av Ahmed Rashid. Om västliga intressen lyckas leda den turkmenska gasen genom Afghanistan kan man lyckas snuva både Ryssland och Iran på kontroll över viktiga transportvägar för fossila bränslen. Amerikanska oljebolaget Unocal har tidigare haft intressen i denna pipe-linedragning. Nyligen (runt månadsskiftet april/maj 2010) rapporterade asiatiska medier att diskussionen om TAPI återupptagits.
Att dessa omständigheter har betydelse för kriget i Afghanistan är mycket sannolikt. Hur stor betydelse det har är svårt att säga. Men det geopolitiska perspektivet ger i alla fall kan en fingervisning om att det finns alternativ till de mer ideologiska och humanitära argumenten. Bakom de vackra orden finns oftast mer handfasta faktorer som förklaring till storpolitiskt agerande.
Jakob Dencker
Miljöpartiet Stockholm
Jag tillhör dem som tror att det finns mycket krassare motiv bakom USA:s och NATO:s militära närvaro i Afghanistan.
Man kan naturligtvis prova olika förklaringsmodeller för att förklara kriget i Afghanistan. Här använder jag vad jag kallar en geostrategisk förklaring, vilken jag tror är mest fruktbar.
Den pakistanske journalisten Ahmed Rashid är en av dem som har pekat på
den regionala dimensionen i Afghanistan-kriget. Titeln för hans bok Taliban: Islam, Oil and the New Great Game in Central Asia (finns även på svenska), syftar på det ”Stora Spelet” som Storbritannien och Ryssland spelade om kontrollen över Afghanistan och Centralasien på 1800-talet.
Jag vill uppmana till att se att detta krig handlar om mycket mer än kontrollen eller stabiliteten i Kabul, Kandahar eller Kunduz. Afghanistankriget förefaller vara en del av NATO.s strategi för att skaffa sig militärt, politiskt och ekonomiskt fotfäste i de delar av Asien som är tillgängliga för västligt inflytande. Jag gör inte anspråk här på att lyfta fram alla de faktorerna som leder till att Obama och hans allierade i NATO satsar på detta krig, men vill dock peka på några faktorer som jag känner är viktiga.
Jag tror att man ska se den färska kuppen i Kirgisistan i ljuset av detta resonemang. Ryssland är en viktig konkurrent till USA och NATO, och har fortfarande stort inflytande i de centralasiatiska länderna. NATO vill med stor sannolikhet stärka sitt inflytande och minska det ryska inflytandet i dessa länder. Ett militärt fotfäste i Afghanistan kan i NATO-strategers ögon stärka möjligheterna att lyckas i dessa ambitioner.
Jag tror att man ska förstå att militärt fotfäste i Afghanistan, med sin gräns till Iran, skulle kunna vara viktigt för att kunna slå effektivt mot Iran i en framtida eventuell militär konfrontation med Teheran.
Man ska inte heller glömma att Afghanistan gränsar till Kina, som träder fram som en allt farligare konkurrent till NATO-länderna. Vissa menar att NATO försöker militärt omringa Kina och Ryssland. Kina kommer troligen att konkurrera om tillgången till olja och gas från Centralasien, främst kanske från Turkmenistan.
Afghanistan ligger också nära Indien, som är en växande ekonomisk makt. Indien har på senare år vänt sig mer mot Väst, men kan ändå vara en potentiell konkurrent till USA och de europeiska länderna i kampen om allt knappare resurser.
Man kan också ha goda skäl för att hävda att Afghanistan spelar en viktig roll i amerikanska eller europeiska intressens ”pipeline-politik”. När det gäller att föra ut de stora fossila bränsleresurser som finns i Centralasien, inte minst i Turkmenistan, engagerar sig både västerländska oljebolag och politiska och militära strateger för att hitta lösningar som gynnar amerikanska och europeiska
intressen. De planerade gasledningarna Nord Stream, South Stream och Nabucco är delar i det här pusslandet i att få gas från Ryssland, Kaukasus och Centralasien till konsumenterna i Europa.
Har detta då återverkningar på läget i Afghanistan?
Ja, dels är kriget i Afghanistan ett sätt för USA och NATO att positionera sig i ett mycket större sammanhang i Syd- och Centralasien. Dessutom finns det starka indikationer på att spelet om transportvägar för de centralasiatiska fossila bränslena spelat en roll för beslutet att gå i krig i Afghanistan.
Indien är en stor och växande konsument av fossila bränslen. För att leda gas från Turkmenistan till Pakistan och Indien behöver man en gasledning. Den kan med fördel ledas genom Afghanistan. Det har sedan 1990-talet funnits planer på en pipe-line som ofta kallas TAPI (Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India pipe-line). Om detta kan man läsa i den nämnda boken av Ahmed Rashid. Om västliga intressen lyckas leda den turkmenska gasen genom Afghanistan kan man lyckas snuva både Ryssland och Iran på kontroll över viktiga transportvägar för fossila bränslen. Amerikanska oljebolaget Unocal har tidigare haft intressen i denna pipe-linedragning. Nyligen (runt månadsskiftet april/maj 2010) rapporterade asiatiska medier att diskussionen om TAPI återupptagits.
Att dessa omständigheter har betydelse för kriget i Afghanistan är mycket sannolikt. Hur stor betydelse det har är svårt att säga. Men det geopolitiska perspektivet ger i alla fall kan en fingervisning om att det finns alternativ till de mer ideologiska och humanitära argumenten. Bakom de vackra orden finns oftast mer handfasta faktorer som förklaring till storpolitiskt agerande.
Jakob Dencker
Miljöpartiet Stockholm
söndag 9 maj 2010
Konferens om Afrikas horn!
PRELIMINARY PROGRAMME
9th Horn of Africa Conference with Focus on Somalia
The Role of Democratic Governance
versus Sectarian Politics in Somalia
4th – 66h June 2010, Lund, Sweden
______________________________________________________________________
Sudan Somalia Ethiopia Eritrea Djibouti
_________________________________________________________________________
INFORMATION
The conference gathers civics, scholars, practitioners, political leaders, and businesswomen and men to share their experience and to explore and critically examine the above issues and connections concerning democracy and respect for human rights and their links to peace, security, and development.
The objective of the conference is to:
• Identify and develop policy options to initiate and strengthen democratic governance, peace and security in Somalia, avoiding sectarian politics.
• Encourage and facilitate dialogue between stakeholders to stimulate communitydriven
solutions to sectarian politics.
• Enable networking among stakeholders in the civil society and political leaders on
developing democratic governance in Somalia.
The conference will take place in the internationally known cultural University City of Lund, Sweden. All papers presented and workshop debates will be in English and proceedings of the conference will be published as a book after the conference.
All interested university researchers, university students, journalists, politicians, nongovernmental organizations and institutions are welcome to participate in the conference, but the organizers of the conference do not take responsibility for those who need travel tickets, accommodation and visas to Sweden. Deadline for participants’ registration is 20 May 2010.
Entrance is free of charge! E-mail: sirc@zeta.telenordia.se
9th Horn of Africa Conference with Focus on Somalia
The Role of Democratic Governance
versus Sectarian Politics in Somalia
4th – 66h June 2010, Lund, Sweden
______________________________________________________________________
Sudan Somalia Ethiopia Eritrea Djibouti
_________________________________________________________________________
INFORMATION
The conference gathers civics, scholars, practitioners, political leaders, and businesswomen and men to share their experience and to explore and critically examine the above issues and connections concerning democracy and respect for human rights and their links to peace, security, and development.
The objective of the conference is to:
• Identify and develop policy options to initiate and strengthen democratic governance, peace and security in Somalia, avoiding sectarian politics.
• Encourage and facilitate dialogue between stakeholders to stimulate communitydriven
solutions to sectarian politics.
• Enable networking among stakeholders in the civil society and political leaders on
developing democratic governance in Somalia.
The conference will take place in the internationally known cultural University City of Lund, Sweden. All papers presented and workshop debates will be in English and proceedings of the conference will be published as a book after the conference.
All interested university researchers, university students, journalists, politicians, nongovernmental organizations and institutions are welcome to participate in the conference, but the organizers of the conference do not take responsibility for those who need travel tickets, accommodation and visas to Sweden. Deadline for participants’ registration is 20 May 2010.
Entrance is free of charge! E-mail: sirc@zeta.telenordia.se
måndag 3 maj 2010
Global folkomröstning
I Fria tidningen (28/4 -10) berättas att Den alternativa klimatkonferensen i Bolivia slagit fast att det är kapitalismen som bär skulden till den globala uppvärmningen!
För att skydda planeten ska en internationell klimatdomstol upprättas för att straffa både stater och företag som begår miljöbrott. Den 22 april nästa år ska en global folkomröstning hållas där jordens invånare får ta ställning till kapitalismen, utsläpp av växthusgaser och om länder ska tvingas lägga lika mycket pengar på klimatet som på sina arméer.
I ett seminarium om utsläppsrätterna gav deltagarna projektet kalla handen. Konferensen slog fast att utsläppen inte har minskat trots handeln med utsläppsrätter och att det vore ”oansvarigt att fortsätta låta Moder jord skyddas av marknadskrafterna”.
Klimatkonferensen, som officiellt hette Världens folks konferens om klimatförändringar och Moder jords rättigheter, fick en större uppslutning än arrangörerna hade räknat med. 35 000 besökare från över 140 länder deltog. Majoriteten av besökarna tillhörde folk-, bonde-, indian- och miljörörelser och det fanns ett tydligt underifrånperspektiv på klimatfrågorna.
Ecuadors president Rafael Correa erbjöd USA 2,5 miljoner US-dollar om landet skriver på Kyoto-avtalet. Det var ett syrligt svar på USA:s beslut att stoppa samma summa i bistånd till Ecuador eftersom landet vägrade att skriva under överenskommelsen i Köpenhamn. I hemlandet kritiserar dock flera grupper Correa för hans miljöpolitik. Under mötet protesterade till exempel en grupp ecuadorianer mot Correas förslag till ny vattenlag.
Bolivias president Evo Morales och hans venezuelanska kollega Hugo Chávez krävde att konferensens slutsatser ska tas i beaktande på FN:s klimatmöte i Mexiko i december.
– Om de inte lyssnar på världens folk vid konferensen i Mexiko och struntar i Kyoto-avtalet kommer den här nya klimatrörelsen att gå till internationell domstol för att tvinga de industrialiserade länderna att uppfylla sina åtaganden, sade Evo Morales.
En stor del av den mediala uppmärksamheten under konferensen fästes på Evo Morales invigningstal. Presidenten hävdade att europeiska män blir skalliga på grund av att de äter genmodifierad mat. Morales sade även att gödkycklingar innehåller kvinnliga hormoner och att män som äter dem drabbas av ”avvikelser i sin manlighet”, det vill säga homosexualitet. Det var förmodligen tänkt som ett skämt och delar av publiken skrattade åt det. Men när nyheten kablades ut över världen blev Morales utskrattad och utskälld. Den bolivianska hbt-rörelsen Adesproc Libertad uppmanade presidenten att ta tillbaka sina uttalanden. Än så länge har Evo Morales inte bett om ursäkt. Hans talesman Iván Canelas anklagade istället landets medier för att bara skriva om homofobskämtet istället för om klimatkonferensen.
ursprunglig (här nerkortad) text av Martin Garat
För att skydda planeten ska en internationell klimatdomstol upprättas för att straffa både stater och företag som begår miljöbrott. Den 22 april nästa år ska en global folkomröstning hållas där jordens invånare får ta ställning till kapitalismen, utsläpp av växthusgaser och om länder ska tvingas lägga lika mycket pengar på klimatet som på sina arméer.
I ett seminarium om utsläppsrätterna gav deltagarna projektet kalla handen. Konferensen slog fast att utsläppen inte har minskat trots handeln med utsläppsrätter och att det vore ”oansvarigt att fortsätta låta Moder jord skyddas av marknadskrafterna”.
Klimatkonferensen, som officiellt hette Världens folks konferens om klimatförändringar och Moder jords rättigheter, fick en större uppslutning än arrangörerna hade räknat med. 35 000 besökare från över 140 länder deltog. Majoriteten av besökarna tillhörde folk-, bonde-, indian- och miljörörelser och det fanns ett tydligt underifrånperspektiv på klimatfrågorna.
Ecuadors president Rafael Correa erbjöd USA 2,5 miljoner US-dollar om landet skriver på Kyoto-avtalet. Det var ett syrligt svar på USA:s beslut att stoppa samma summa i bistånd till Ecuador eftersom landet vägrade att skriva under överenskommelsen i Köpenhamn. I hemlandet kritiserar dock flera grupper Correa för hans miljöpolitik. Under mötet protesterade till exempel en grupp ecuadorianer mot Correas förslag till ny vattenlag.
Bolivias president Evo Morales och hans venezuelanska kollega Hugo Chávez krävde att konferensens slutsatser ska tas i beaktande på FN:s klimatmöte i Mexiko i december.
– Om de inte lyssnar på världens folk vid konferensen i Mexiko och struntar i Kyoto-avtalet kommer den här nya klimatrörelsen att gå till internationell domstol för att tvinga de industrialiserade länderna att uppfylla sina åtaganden, sade Evo Morales.
En stor del av den mediala uppmärksamheten under konferensen fästes på Evo Morales invigningstal. Presidenten hävdade att europeiska män blir skalliga på grund av att de äter genmodifierad mat. Morales sade även att gödkycklingar innehåller kvinnliga hormoner och att män som äter dem drabbas av ”avvikelser i sin manlighet”, det vill säga homosexualitet. Det var förmodligen tänkt som ett skämt och delar av publiken skrattade åt det. Men när nyheten kablades ut över världen blev Morales utskrattad och utskälld. Den bolivianska hbt-rörelsen Adesproc Libertad uppmanade presidenten att ta tillbaka sina uttalanden. Än så länge har Evo Morales inte bett om ursäkt. Hans talesman Iván Canelas anklagade istället landets medier för att bara skriva om homofobskämtet istället för om klimatkonferensen.
ursprunglig (här nerkortad) text av Martin Garat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)