Varför havererade COP 15?

Klimathotet är en alltför allvarlig fråga för att schabblas bort på partipolitiskt käbbel – men…
Lena Sommestad, professor i framtidshistoria och miljöminister i den förra, socialdemokratiska regeringen skriver i dagens (24/1 -10) Svenska Dagblad att ”Klimathaveriet är Sveriges fel…” och med Sverige menar hon då i första hand statsminister Reinfeldt, som ledde EU:s politik på fel väg inför mötet i Köpenhamn. Den danska regeringen får också en släng av sleven då de sägs ha varit mer intresserade av att fira att avtalet skrevs under än av att se till att så skedde… sällan har två nordiska regeringar haft sådana möjligheter och misslyckats så fatalt!
Tidigare framgångar i klimatförhandlingarna har nåtts genom samarbete med utvecklingsländerna, men nu valde Reinfeldt och EU att försöka skrota Kyotoprotokollet och ge utvecklingsländerna ett större ansvar för klimatproblemen. Tillsammans hade vi kunnat sätta press på USA (och Kina), men nu kunde dessa istället söndra och härska och se till att positiva resultat uteblev.
Sommestad skriver att valet av strategi berodde på politisk blindhet och förhoppningen att skörda lättvunna segrar på en internationell arena. Men Reinfeldt som efter mötet klagade på att vissa länder blandar ihop klimatproblemen med globala rättvisefrågor – detta är inte blindhet utan står för en grundsyn där andras fattigdom inte beror på historiska och strukturella orsaker, och kolonialismen bara uppfattas som ett olyckligt mellanspel… ja, när Sommestad skriver att mer än hundra år av kolonialism och ekonomisk ojämlikhet kastar en skugga över klimatförhandlingarna, är det ju ett understatement av rang. För kolonialismen är minst 500 år gammal och den ekonomiska ojämlikheten äldre än så. Ja, den är naturligtvis ännu äldre än det ekonomiska system som började växa fram i Europas handelsstäder omkring år 1200, och ledde till en europeisk dominans i världsekonomin och därmed den globala ojämlikhet som ännu råder.
Det finns idag inget alternativ till marknadsekonomi, även om dess dominans inte behöver vara total. Men vi måste inse att marknaden måste regleras, den är inget lyckobringande naturtillstånd, utan något som människorna skapat. Både ekonomiska kriser och kolonialism utgör effekter av den fria marknaden. Att ekonomin går upp och ner borde inte vara en överraskning, men varje gång konjunkturen vänder så kommer det som en chock och ju liberalare ekonomer är desto mer överraskade blir de.
Vi måste inse att klimat och miljö, liksom global rättvisa är viktigare än sk tillväxt och att klimatpolitik och fördelningsfrågor hör ihop, både på globalt och på hemmaplan.

Hans Andersson