Situationen i Guinea - och en stödförening

Den 28 september 1958 hölls en folkomröstning i Guinea om landet skulle vara kvar i det franska samväldet eller bli en självständigt stat. Majoriteten av befolkningen i Guinea röstade nej till samväldet. Guinea valde att stå på egna ben och blev en självständigt stat den 2 october 1958. Det guineanska nejet blev historiskt och avgörande för Frankrikes fortsatta roll i Afrika. Inom kort blev många andra franska kolonier självständiga. Frankrike kunde inte förlåta Guinea för den dominoeffekt dess självständighet orsakade. Frankrikes vrede ledde till våld mot personer, destruktion av materiella värden och institutioner och avbrutna kapitalinvesteringar. Den nya staten lämnades av den forna kolonialmakten som sönderfallen och Guinea fick ett mentalt ärr av våld. Sedan dess har makten i Guinea följt samma mönster att det bara är genom våld, förstörelse och maktmissbruk man kan skydda sig mot fiender, politiska motståndare och folklig opposition.
I Guinea finns, som i alla länder i världen våld mot kvinnor, mot barn och mot fångar men därutöver är politiskt våld blivit en del av traditionen. Säkerhetsstyrkorna har påbörjat ännu en form av våld nämligen våld mot massorna. Finns det legosoldater i guineanska arméen?

Den 28 oktober 2009 anordnade den guineanska oppositionen en demonstration mot att den nuvarande kuppledaren Moussa Dadis Camara valt att ställa upp som presidentkandidat i det utlovade valet i januari 2010. 51 år efter det historiska valet som ledde till en självständig stat ska en demonstration för att verklig demokrati ska skapas ske. Detta datum blir nu också historiskt men av brutalt tragisk anledning.Oppositionen fick inte tillstånd att demonstrera eller att samlas på stadion. På fotbollsarenan som ska ta högst 25 000 personer hade 50 000 personer tagit sig in. (Stadion hade dubbelt så mycket folk inne). Oppositionen ville inte höra på uppmaningen att demonstrera i Nongo - stadion vid ett annat tillfälle utan ville absolut demonstrera här och nu, på en fotbollsarena som enligt regeringen var under reparation. Oppositionen vägrade att skjuta upp demonstrationen från 28 september till efter 2 oktober. Oppositionens medlemmar bröt upp Stadions dörrar och gick in. De brände även ett antal bilar, plundrade butiker och förstörde en polisstation. Kan man prata om en fredlig demonstration? Finns det bland oppositionen kriminella grupper? Oppositionen har rätt i att protestera mot säkerhetsstyrkorna, men protesterna måste vara fredliga. Tyvärr det blev inte så! Bråk och gräl framkallade ytterligare våld och misshandel. Under panik blev folk nertrampade, skjutna,våldtagna och misshandlade. Demonstrationen slutade med en massaker. Minst 157 personer dödades av gevärskulor eller tårgas (för de som har andningsproblem), flera hundra misshandlades och skadades svårt, ett stort antal arresterades och fänglades. Guinea strävar efter demokrati och denna strävan behöver internationellt erkännande och stöd.

Det är fruktansvärt vad som har hänt i Guinea.

Jag känner inte igen mitt land som tog emot hundratusentals flyktingar från Sierra - Leone och Liberia år 2000. Ett humanitärt och religiöst land där medlidande och kärlek till medmänniskan är seder.
Att se våld, maktmissbruk och vansinne gälla på gatorna i Conakry är avskyvärt. Människor som ligger bakom massakern lever i dåtiden och har svårt att inse förändringarnas trend i Guinea. De bör arresteras och ställas inför rätta. Våld måste motverkas, mänskliga rättigheter upprätthållas och manniskovärdet respekteras i Guinea.

Det internationella samfundet följer Guineas övergång till demokrati och jag hoppas att med hjälp av alla inblandade, det snart kommer att hållas fria och demokratiska val i Guinea. Vad kan Sverige göra?
Jo, svenskarna kan stödja Stödföreningen Gröna Guinea (SGG), en förening som genom demokratistöd arbetar för social rättvisa, miljö och hållbar utveckling i Guinea.
Mohamed Tounkara
författare