European Green Party

Det europeiska gröna partiets möte i Tallin fokuserade på ett antal stora frågor och tog också upp några mindre. Av de som jag nämnt som viktiga för mig personligen vad romernas situation den som fick mest uppmärksamhet. Annat som fiskeripolitiken ägnades en resolution från det baltiska nätverket. Huvudfrågan var the New Green Deal – tanken på en grön omställning av ekonomin för att rädda världen från klimat- och energikris och samtidigt garantera ett värdigt liv åt alla människor, utifrån deras förutsättningar. Manifestet finns att läsa på flera ställen och dess upplägg kritiserades bla av Max Andersson. Jag hoppas att han publicerar ngt av sina tankar kring detta. Jag väljer här att fokusera på de sessioner jag själv gick på om debatten om populistiska partiers framgångar.
Populismen hänger samman med migration och klimatfrågor. Invandring och redan existerande minoriteter i olika länder får skulden för ekonomiska omställningar, där tex traditionella industrijobb försvinner. Det finns en tendens att ställa den sista gruppen i samhället mot den näst sista, för att maktstrukturer ska bevaras intakta. Den avhysningskampanj mot romer och romska läger som bedrivs är enormt dyrbar, samtidigt som pengar som avsattas för integrationsprojekt (just för romer?) lämnas oansökta. I Italien fokuserar man hellre på romernas småbrott än på den katastrofalt omfattande ekonomiska och organiserade brottsligheten som plågar landet.
Överhuvudtaget tillämpas det här med den fria rörligheten skandalöst inom EU, när man gör undantag på etnisk grund för vissa EU-medborgare. Bodil Ceballos hade ett inlägg om Stockholmspolisens utvisning av romska familjer som misstänktes för att ägna sig åt tiggeri. En holländsk delegat påpekade att romernas tiggeri används som ett populistiskt argument, man ser sin identitet som hotad – man har vägrat att diskutera utifrån sådana premisser, men kommer troligen ändra policy. En ugn kvinna framhöll att det finns problem, socialarbetare har svårt att komma i kontakt med sina klienter och barnen kan inte gå i skolan – svårt nog i vanliga fall, men än värre genom avhysningarna. Den finska ordföranden för samtalet underströk att romerna inte är en enhetlig grupp, och vi bör därför hålla oss på en teoretisk och abstrakt nivå och inte gå in på resp lands problem. I diskussioner bör man fokusera på mänskliga rättigheter och inte fastna i skitsnack och rykten! En kvinna fr Lille sade att avhysningarna används i statistiken för att dölja myndigheternas misslyckanden i integrationspolitiken.
Det fanns en del oro just för att den gröna politiken skulle leda till bakslag o gynna populisterna i olika länder, tex Ungern, där man framställt sig som romernas vän o beskyddare, men ändå relativt stor konsensus om att fokus ska ligga på mänskliga rättigheter – och absolut inte på den eventuella illegala verksamheten. Delvis hamnade vi ändå i diskurs kring frågan om vill de jobba? Måste de göra som vi – jobba! De har levt i hundratals år i Europa utan att integreras i samhällsekonomin, så varför ska vi få dem att göra det nu? Vi gröna är ju eg inte för detta arbetssamhälle, utan vill att folk ska kunna få värdefull tid utan att jobba!
Monica Frassoni, ett av EGP:s språkrör hade också många tankar kring romernas situation och den polarisering som kan skönjas i länder som Sverige och Ungern, där både de gröna och högerpopulistiska partier haft framgångar. Vi är de som står längst från dessa! Och nu sker en tävling mellan EU-länder vilka som är värst ”most evil” mot romerna! De är stolta över sin politik, som går ut på att kränka mänskliga rättigheter. Även hon kom in på tanken att romerna skulle utgöra ett hot mot den nationella identiteten i resp land, i Italien omsätts 20 miljarder euro om året av den organiserade och ekonomiska brottsligheten. DET är det verkliga problemet och hotet (även om vi lätt kan uppfatta maffian som en del av den italienska identiteten, Hz – jag tror verkligen att vi bör utveckla en grön rätts – och kriminalpolitik, som innefattar stärkt rättssäkerhet och kraftfullt förberedande arbete mot den organiserade brottsligheten!) men den får inte samma uppmärksamhet (dvs, politiskt) som romernas småskaliga kriminalitet – de EU-representanter som borde agera och som har som uppgift att övervaka de mänskliga och medborgerliga rättigheterna struntar i att göra det, ser genom fingrarna med övergrepp och lagkränkningar!
Det är dessutom både dyrt och ineffektivt – att utvisa 100 romer har kostat 600 miljoner euro, och löser inte på ngt sätt problemen, skyfflar bara över dem till nästa stat, lägren byggs upp på nya ställen… de siffror som nämndes i sammanhanget verkade misstänkt nära det astronomiska.
Populismen var också föremål för en lite mer akademisk session där Wouter van der Brug (NL) pratade om olika sorts populister: neo-fascister och mer eller mindre välorganiserade radikala rörelser. Han presenterade och förkastade olika förklaringsmodeller, en baserad på social struktur, som hävdar att de stöder sig på blue collars, som proteströstar på karismatiska ledare. Men han menade att detta är mer en tautologi än en förklaring, särskilt dåd et sista ledet: framgång och karisma kan inte förklara varandra utan är två sidor av samma sak. Trodde han då mer på att en politik som bygger på attityder till migration, som ser invandring som ett etniskt eller ekonomiskt hot kan bryta upp höger/vänster-skalan? Nej, snarare är det fråga om att de dominanta högerpartierna ändrat attityd och lämnat ett utrymme för sådana partier – det låter verkligen som en relevant förklaring när det gäller Sverige. Man kan också se det som ett svar på den efterfrågan på invandrarfientliga åtgärder.
Daniel Hausknost, också österrikare men verksam i Keele University i England berättade om sin forskning – och spekulerade i i olika strategier för framtiden: ska vi ha en grön omställning eller bara satsa på att hålla hjulen snurrande? Han sade att vi låtsas förändra, men skillnaderna mellan partierna minskar och det stannar lätt vid en retorik. Forskningen påverkar politiken, eller omvandlas till politik trots att det är skilda diskurser. Vad händer då med the Green new Deal? Är det möjlighet att upprätthålla välståndet utan tillväxt – kan kapitalismen (om man får kalla vårt nuvarande ekonomiska system så) fungera utan ekonomisk tillväxt? Daniel sade att det inte är möjligt. Men det kan skapas nya jobb genom en grön revolution!
När vi närmar oss peak oil kommer skräcken att sprida sig, syndabockar sökas (och troligen hittas) och då kan det vara för sent att ändra sin strategi (varför, då om någonsin är det väl läge att göra det, Hz) särskilt för att det kombineras med en klimatkris! Det finns två vägar – och den ena är de grönas historiska uppdrag, den andra är att vi får totalitära lågenergiregimer.
Arnold Cassola fr Malta sade att vi redan uppfattas som ett katastrofparti – party spoilers, och fyllde ut med att vi först nu börjat diskutera säkerhetsfrågor på de områden som mest intresserar folk, trygghet i hemmet o på gatorna (som sagt: vi behöver en utvecklad kriminal och rättspolitik, Hz)! Det är viktigt inte minst för att dra undan grogrunden för populisterna. Främlingsfientlighet behöver inte vara fråga om invandrare, i länder som sådana saknas vänder man sig istället mot egna minoriteter. En österrikare påpekade att en aspekt av säkerheten som vi alltid fokuserat på är miljö och klimat och det är viktigare än brott.
Daniels svar hamnade lite bredvid: det är ett av populismens kännetecken att normala människor beskrivs alltid som en homogenitet. Ett iofs viktigit och korrekt påstående, se tex våra kristdemokrater o ”verklighetens folk”, el djurannonserna i deras valpropaganda (Hz).
Hans Andersson