Valdebatt om internationell politik

Internationella gruppen i Nacka församling arrangerade söndagen den 12/9 en utfrågning med representanter från riksdagspartierna.
Bistånd, internationella insatser och solidaritet – Vad är viktigt för riksdagspartierna? Vilka frågor om internationell politik vill du ställa till riksdagspartierna? Vad vill du ha svar på?
Dessa deltog i debatten:

M: Anna Kinberg-Batra, riksdagsledamot
Fp: Fredrik Malm, riksdagsledamot
Kd: Caroline Szyber, riksdagskandidat
C: Kerstin Lundgren, riksdagsledamot

S: Jens Orback, fd statsråd
Mp: Jakop Dalunde, riksdagskandidat
V: Ali Esbati, riksdagskandidat

Moderator var Jerker Alf, komminister i Nacka församling. Jag blev inbjuden per Facebook, men tyckte att som Internationell kontaktperson för MP, Stockholm och ledamot av IK så kunde det vara av intresse att se vad som hände.
De fick först berätta lite om sin bakgrund o anledningen till att de intresserar sig för det internationella samt sin relation till kyrkan. Jag återger samtalet sporadiskt med stöd av mina anteckningar o ber om ursäkt för ev fel och om jag missat ngt väsentligt.
Jens Orback berättade att han sitter som generalsekreterare för Olof Palmes internationella centrum, Jacob Dalunde att han började engagera sig i Katarina församling o har kontakter med Egypten o Palestina, Fredrik Malm att hans första politiska insats vara t tingöra glutenfria oblater i sin församling o ngn påminde om att ca 99,8 % av jordens befolkning bor utanför Sveriges gränser.
På två minuter skulle sedan var o en redogöra för sitt partis prioriterade frågor när det gäller utrikespolitiken. Kerstin Lundgren sade sig vara för en frihetlig o solidarisk, grön politik, klimatfrågan måste ju lösas globalt! Kommande generationer ska ges möjlighet att leva som vi (Hmm – ett ngt märkligt påstående, det är väl snarare så att vi måste ändra vår livsstil för att de ska kunna leva överhuvudtaget? Hz)
Fredrik Malm framhöll EU.s roll som ett paraply för vår utrikes och säkerhetspolitik. Vi bör ha en ny folkomröstning om euron! EU är en magnet som får stater som vill vara med att bygga upp demokratiska system, det kommer också gälla våra nya grannar i Nordafrika o Östeuropa. Han var stolt över att sitta i den första regering som nått enprocentsmålet! Och dessutom gjort att denna procent är värd mer än tidigare, tack vare den oerhörda tillväxten.
Caroline Szyber, från Kd höll med och hoppas på att det civila samhället ska stå för en ökad del av biståndet när det blir avdragsgillt med gåvor till välgörenhet. Viktigt med fokus på demokrati, mänskliga rättigheter och klimat.
Vänsterpartisten Ali Esbati från Iran påminde om att det finns strukturer i världsekonomin som utövar ett våld mot fattiga länder och människor, pga den rådande marknadsfundamentalismen! Vill ha en generös flyktingpolitik i enlighet med de rödgrönas program, vi ska inte anpassa oss till den brutalisering i flyktingmottagandet som sker inom EU! Framhöll också att enprocentsmålet urholkats, då skuldavskrivning o kostnad för ambassader räknas in.
Jacob Dalunde berättade att han för ett år sedan stod vid ett vägskäl i Palestina och såg hur klimatförändringen påverkar israeliska och palestinska bönder på olika sätt. De som har råd att vattna o de som förlorar sin försörjning när regnet uteblir. Vi måste se vad vi påverkar och ändra vårt sätt att leva!
Moderaten Anna sade att frihet är det viktigaste i världen o att de fokuserar på flickornas situation i olika länder.
Orback håller med alla! Men tycker det är konstigt att biståndsministern säger sig vilja sänka biståndet, som de säger sig vara så stolta över, till 0,7 %! Varför har man inte fördömt USA.s angrepp p Irak, EU.s stöd till Marocko som ockuperar sitt grannland o säljer dess fiskerättigheter och slutligen skippat nedrustningspolitiken?
Frågan om biståndet bollades över till Caroline, som sa att Sida hållit på att omorganisera sig i tio år – men ngn riktig klarhet i varför man ändrat räknesätt kom aldrig fram. Anna framhöll att vi ligger över en procent medan snittet (i det underbara) EU ligger bara på 0,4.
Ali påstod att många som jobbar med bistånd känner en hets och misstänkliggörande från regeringens sida, anklagelser för korruption etc – och avrundade med att de rödgröna är överens om att dra tillbaka militären från Afghanistan!
Centerns Kerstin sa att man inte ska sprida myter, vi har nu den enda regering som klarat enprocentsmålet, biståndet har ökat med fem miljarder, delvis pga vår tillväxt! Pengarna får inte gå till korruption utan måste användas effektivt! Har det varit ngn hets så beror den på missnöje med att man minskat på informationsverksamheten i Sverige.
Fredrik upprepade budskapet om enprocentsmålet, (som började låta som ett mantra…) ca 14 % av pengarna går till avräkningar, men så var det också tidigare. Beräkningarna är gjorda efter OECD-s riktlinjer.
Jens bad ironiskt om ursäkt för att eventuellt ha spritt myter… enl DN har biståndsministern sagt att hon vill sänka till 0,7 %, men det kanske är fel, då? (Det vill moderaterna o Gunilla Carlsson även enl Sydsvenskan den 13/9 2010, målet ska ersättas med ett golv på 0,7 % o bla militära utgifter räknas in, Hz).
Jacob oroade sig för att man räknar med skuldavskrivningar i biståndet, liksom exportkrediter, som alltså går tillbaks till svenska företag, och även klimatstödet som borde läggas till det andra o inte räknas in.
Fler åhörare ville ställa frågor men prästen styrde med järnhand… vill istället ha svar fr partierna om hur de ser på skulderna, tex Haiti – Kd.s Caroline svarar att vi inte har några skulder att kräva in fr Haiti, men krävt att andra skulle släppa sina…
Jens framhöll att man inte kan skriva av skulder generellt o alltför frikostigt för då blir det omöjligt för staterna att låna mer när det behövs. Fredrik sa att man inte ska skriva av skulder till totalitära stater, o de borde inte heller få bistånd, däremot kan grupper i sådana länder få det. Ali sade att villkoren för att få lån ofta är fel ställda, Kerstin att i princip har de fattigaste länderna redan fått sina skulder avskrivna. Gällde detta bara Sverige – nej, Västvärlden i sin helhet eller åtminstone EU. Men det krävs ett regelsystem.
Frågor öppnades från golvet: Johan Watters inledde med en omständlig kritik av debattens upplägg, refererade till Jan Myrdals ställningstagande i Kambodja för ett 40-tal år sedan (andra i publiken började ropa: ställ din fråga om du har ngn!) OK – vad tycker ni om det här med Ship to Gaza? Marina (som flera ggr lagt sig i el försökt komma till tals) berättade att hon kommer från Jämtland o tyckte att Centern ska vara för bönderna, hur går det med de öppna landskapen? Slutligen tre frågor från Roland: vad ska vi göra med kyrkans pengar? Varför slutar man inte med vapenhandeln, det är inte full sysselsättning som vi ska sträva efter, utan meningsfull! Han undrade också om EU.s roll.
Jacob – Israel o Palestina har båda ansvar, men Israel är den starkare parten och borde avveckla bosättningarna och häva blockaden av Gaza! Anna berättade att hon var i Madrid när konvojen anfölls och EU reagerade starkt. Carl Bildt har fått kritik fr både höger o vänster, så han måste ha handlat rätt! EU ska kräva att blockaden hävs (oklart om hon tycker det eller EU verkligen kräver, Hz).
Jens höll med Jacob o i viss mån även Anna, men Israel behöver ett internationellt sammanhang för att säkra sin existens. Fredrik sa att Israel inte har ngn konflikt med det palestinska folket, utan med Hamas o Hizbollah, som stöds av Iran!
Ali sade att det inte är två grupper som bråkar med varandra utan det pågår en ockupation, vilket inte är tillåtet enl FN. Ship to Gaza var ett försök att uppmärksamma situationen, iscensatt av privatpersoner då det internationella samarbetet inte fungerade. Frågeställaren ville replikera, men det tilläts inte.
Jacob påminde om en gammal valaffisch ”Lite vapenexport har aldrig dödat någon”. Anna försvarade den svenska vapenexporten, eftersom det tyvärr finns krig i världen och vi vill utveckla svensk teknik, den kan ge civil nytta, tex genom att utveckla förnyelsebar energi… moderatorn påminde om att sossarna också ägnade sig åt vapenhandel, tex en stor uppgörelse med Sydafrika.
Jens påminde om att alliansen övergivit nedrustningspolitiken och inte har ratificerat förbudet mot klusterbomber. Pratar om nya utredningar, vilket förlöjligas av Kerstin. Ali sade då att visst nya utredningar kanske inte är så fräscht, men den bör också ha nya riktlinjer. (vid denna tidpunkt avvek Mp.s representant, Jacob Dalunde, för att delta i den rödgröna dagen i Kungsträdgården).
Fredrik kom in på vikten av att värna Östersjön o samarbetet mellan länderna kring detta hav, samt bevarandet av en svensk diplomatkår, nu när EU har börjat bygga upp en gemensam sådan. Jens påminde om att även EU måste leva upp till kraven på demokrati, det gällde tex fiskeavtalet med Marocko o det förnyade handelsavtalet med Israel. Anna sa då att EU är den bästa organisationen för demokrati i världen, men erkände att det också finns brister – jordbrukspolitiken borde ändras (med en passning till damen fr Jämtland) tex exportsubventionerna tas bort. Ali sade att V är ett EU-kritiskt parti och ogillar att Sverige gömmer sig bakom EU när det gäller flyktingpolitiken.
En fråga dök nu upp – hur förhåller sig biståndet till det internationella utvecklingsarbetet, är det samma sak? Kerstin svarade att biståndet är en del av utvecklingsarbetet. Jens sade att han troligen blir nästa biståndsminister, (debattens mest oroväckande inlägg, Hz!)
En kvinna vid namn Eva började berätta sitt livs historia, men kom så småningom fram till ngt väsentligt: varför får inte det internationella plats i den svenska valdebatten!? Caroline sa att det var mest mediernas fel, men också politikernas eget. Ali tyckte att det var en bra fråga – det enda som dyker upp är Afghanistan, och här finns en tydlig skiljelinje mellan de rödgröna o alliansen.
Karl (jag kan ha missuppfattat en del av namnen) från Sveriges Kristna Råd, tog upp problemet med att kristna förföljs i olika delar av världen, tex Irak, vilket Migrationsverket förnekar o avvisar religiösa flyktingar. Fredrik tyckte detta var en bra fråga – svenska kristna har inte engagerat sig för dessa grupper förrän USA invaderade Irak, trots att brutala förföljelser pågått i sekler.
En slutrunda inleddes med frågan: hur många var i högmässan idag? Varvid ca hälften av auditoriet räckte upp handen (dock ej jag, Hz) Jerker ursäktade sig då för att det blev en liten upprepning för dessa, han läste ur Bibeln om den fattiga änkan som delade sitt vatten o bröd med profeten Elia, men oroade sig för vad hon skulle leva av därefter. Han svarade: ”Var inte rädd!” – men vad säger dagens politiker till de fattiga i världen?
Anna – det är klart hon är rädd, men driv en politik som ger henne bröd o makt över sitt liv, var stolt över att EU ger oss makt… Jens tackar för att han fått komma hit (till församlingshemmet i Nacka) och hävdade att Olof Palme skulle varit glad om han varit här o hört samtalet. Han citerade också Palmes ord: ”ett samhälles friskhet bestäms av det mål dess ansikte är vänt mot!”
Kerstin skulle också varit rädd om hon inte hade mat för dagen, men rädsla är en dålig kompis, biståndet har fokus på fattigdomsbekämpning och EU ska ha en stark utrikespolitik! Fredrik associerade till de rödgrönas utspel om att USA ska dra tillbaks sina baser utomlands. Caroline svarade Nej – var inte rädd, tänk på de avdragsgilla gåvorna! Ali höll med om att hon inte skulle vara rädd – var förbannad o organisera dig! Och se till fattigdomens orsaker, dvs de ekonomiska strukturerna – applåder! Och slut…
Uppenbart är att det finns motsättningar mellan partierna o fra blocken när det gäller utrikespolitik o internationella frågor. Av debatten här att döma är det biståndet o Afghanistan, samt EU.s roll som är de knepigaste områdena – och man vänder ansiktena åt olika håll – en del ser systemfel bakom ekonomiska orättvisor o klimathotet, andra litar mer på att på marknadskrafternas spel ska lösa problemen, ev med Guds hjälp…

Hans Andersson