Vad ligger egentligen bakom kriget i Afghanistan?

Många i Sverige tror att NATO-styrkorna är i Afghanistan för att stärka den afghanska demokratin och skydda afghanska kvinnor, eller att skydda amerikaner eller européer från terrorister.

Jag tillhör dem som tror att det finns mycket krassare motiv bakom USA:s och NATO:s militära närvaro i Afghanistan.

Man kan naturligtvis prova olika förklaringsmodeller för att förklara kriget i Afghanistan. Här använder jag vad jag kallar en geostrategisk förklaring, vilken jag tror är mest fruktbar.

Den pakistanske journalisten Ahmed Rashid är en av dem som har pekat på
den regionala dimensionen i Afghanistan-kriget. Titeln för hans bok Taliban: Islam, Oil and the New Great Game in Central Asia (finns även på svenska), syftar på det ”Stora Spelet” som Storbritannien och Ryssland spelade om kontrollen över Afghanistan och Centralasien på 1800-talet.

Jag vill uppmana till att se att detta krig handlar om mycket mer än kontrollen eller stabiliteten i Kabul, Kandahar eller Kunduz. Afghanistankriget förefaller vara en del av NATO.s strategi för att skaffa sig militärt, politiskt och ekonomiskt fotfäste i de delar av Asien som är tillgängliga för västligt inflytande. Jag gör inte anspråk här på att lyfta fram alla de faktorerna som leder till att Obama och hans allierade i NATO satsar på detta krig, men vill dock peka på några faktorer som jag känner är viktiga.

Jag tror att man ska se den färska kuppen i Kirgisistan i ljuset av detta resonemang. Ryssland är en viktig konkurrent till USA och NATO, och har fortfarande stort inflytande i de centralasiatiska länderna. NATO vill med stor sannolikhet stärka sitt inflytande och minska det ryska inflytandet i dessa länder. Ett militärt fotfäste i Afghanistan kan i NATO-strategers ögon stärka möjligheterna att lyckas i dessa ambitioner.

Jag tror att man ska förstå att militärt fotfäste i Afghanistan, med sin gräns till Iran, skulle kunna vara viktigt för att kunna slå effektivt mot Iran i en framtida eventuell militär konfrontation med Teheran.

Man ska inte heller glömma att Afghanistan gränsar till Kina, som träder fram som en allt farligare konkurrent till NATO-länderna. Vissa menar att NATO försöker militärt omringa Kina och Ryssland. Kina kommer troligen att konkurrera om tillgången till olja och gas från Centralasien, främst kanske från Turkmenistan.

Afghanistan ligger också nära Indien, som är en växande ekonomisk makt. Indien har på senare år vänt sig mer mot Väst, men kan ändå vara en potentiell konkurrent till USA och de europeiska länderna i kampen om allt knappare resurser.

Man kan också ha goda skäl för att hävda att Afghanistan spelar en viktig roll i amerikanska eller europeiska intressens ”pipeline-politik”. När det gäller att föra ut de stora fossila bränsleresurser som finns i Centralasien, inte minst i Turkmenistan, engagerar sig både västerländska oljebolag och politiska och militära strateger för att hitta lösningar som gynnar amerikanska och europeiska
intressen. De planerade gasledningarna Nord Stream, South Stream och Nabucco är delar i det här pusslandet i att få gas från Ryssland, Kaukasus och Centralasien till konsumenterna i Europa.

Har detta då återverkningar på läget i Afghanistan?

Ja, dels är kriget i Afghanistan ett sätt för USA och NATO att positionera sig i ett mycket större sammanhang i Syd- och Centralasien. Dessutom finns det starka indikationer på att spelet om transportvägar för de centralasiatiska fossila bränslena spelat en roll för beslutet att gå i krig i Afghanistan.

Indien är en stor och växande konsument av fossila bränslen. För att leda gas från Turkmenistan till Pakistan och Indien behöver man en gasledning. Den kan med fördel ledas genom Afghanistan. Det har sedan 1990-talet funnits planer på en pipe-line som ofta kallas TAPI (Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India pipe-line). Om detta kan man läsa i den nämnda boken av Ahmed Rashid. Om västliga intressen lyckas leda den turkmenska gasen genom Afghanistan kan man lyckas snuva både Ryssland och Iran på kontroll över viktiga transportvägar för fossila bränslen. Amerikanska oljebolaget Unocal har tidigare haft intressen i denna pipe-linedragning. Nyligen (runt månadsskiftet april/maj 2010) rapporterade asiatiska medier att diskussionen om TAPI återupptagits.

Att dessa omständigheter har betydelse för kriget i Afghanistan är mycket sannolikt. Hur stor betydelse det har är svårt att säga. Men det geopolitiska perspektivet ger i alla fall kan en fingervisning om att det finns alternativ till de mer ideologiska och humanitära argumenten. Bakom de vackra orden finns oftast mer handfasta faktorer som förklaring till storpolitiskt agerande.


Jakob Dencker
Miljöpartiet Stockholm